Att följa riksdagens "högtidliga" öppnande - inifrån och live - är faktiskt lite speciellt. Faktiskt mycket mer speciellt än när man följer det genom TV-rutan/datorn. Det är till och med alldeles rörande högtidligt. Alla - nåja , nästan alla - 349 ledamöter församlade tillsammans med diplomater från hela världen, f d ledamöter och partiföreträdare från hela landet och känna - detta är den svenska demokratins högborg....
Under de kommande månaderna kommer här mängder av frågor som berör Sveriges och dess invånares vardag och möjligheter att diskuteras, fastställas och omprövas. Också de historiska vingslagen som lever i allt från det imponerande s k bankvalvet till de ringlande korridorerna med ledamöternas arbetsrum.
Och från allt detta till det som hela landet och de många representanterna från media väntade på: Reinfeldts regeringsförklaring.
Han ser ju ut som han vore född till landsfader och försöker dessutom oftast låta som en sådan också. Men den 15 september 2011 missade han med god marginal - ett av politikens viktigaste uppdrag: att inge hopp och framtidstro! För att ge människor förhoppningar om nya möjligheter för landet och sig själva i livsval, vardag och familj. Och till det krävs både engagemang och övertygelse.
Jovisst - han sa att han skulle inrätta en framtidskommission men just i den stundens tonläge lät som han menade att framtiden den sköts av andra. Inte politiken eller de politiska företrädare som ju har ansvar och dagligen tvingas göra framtidsavgörande val.
Det var synd. Fast ännu tråkigare blev det när han började redogöra för de "investeringar" som han menar att regeringen nu tänker göra. Efter att i fyra år investerat mångmiljardbelopp i sänkt skatt för de som har jobb och framför allt de som har högst lön så är det nu stopp. Och mannen som står bakom en rad oanade och helt nya klyftor mellan människor och regioner i Sverige deklarerar att det handlar om ansvar och sammanhållning. "Sverige måste hålla ihop och alla ska ha del av samhällets resurser och ytterst är hela budgeten en fråga om ansvar".
Ordet ansvar hinner han förresten säga så många gånger att mer än en journalist börjar räkna antalet. Under regeringsförklaringens knappa 30 min hann det visst bli 26 ansvar ...-eller var det 23. I alla fall tillräckligt många för att man skulle börja undra vem han pratade om egentligen? Nej - inte sig själv eller regeringen med allianspartierna. Kanske Socialdemokraterna? Det kan ju tyckas lägligt i ett land där Socialdemokraterna innehaft makten och varit ansvarstagande decennier i sträck under hela 1900-talet. Att socialdemokraterna idag stavas oppositionsparti har ingen betydelse i ett läge när Reinfeldt måste backa från sin egen politik. Nu är det dags att ta ansvar och hålla ihop!
Fast kanske sämst eftersmak gav Reinfeldts regeringsförklarin som handlade om investeringar. Utan att ens rodna kallade han återförandet av en liten del av vuxenutbildningens miljonförluster för "investeringar" i kunskap och människor. Inte heller verkade han skämmas det minsta när han pratade om de 5 extra miljarderna till infrastrukturen i landet. Inte alls till framtidsinriktade nyinvesteringar i t ex Norrbotnibanan eller andra nu mer än angelägna utvecklingsprojekt. Utan till "drift och underhåll" av vägar och järnvägar. Och när väl det var sagt stod det klart: efter den regeringsförklaringen är hela landet nu satt i ett tillstånd av drift och underhåll. Reinfeldt har tryckt på pausknappen - framtiden får vänta.
Under de kommande månaderna kommer här mängder av frågor som berör Sveriges och dess invånares vardag och möjligheter att diskuteras, fastställas och omprövas. Också de historiska vingslagen som lever i allt från det imponerande s k bankvalvet till de ringlande korridorerna med ledamöternas arbetsrum.
Och från allt detta till det som hela landet och de många representanterna från media väntade på: Reinfeldts regeringsförklaring.
Han ser ju ut som han vore född till landsfader och försöker dessutom oftast låta som en sådan också. Men den 15 september 2011 missade han med god marginal - ett av politikens viktigaste uppdrag: att inge hopp och framtidstro! För att ge människor förhoppningar om nya möjligheter för landet och sig själva i livsval, vardag och familj. Och till det krävs både engagemang och övertygelse.
Jovisst - han sa att han skulle inrätta en framtidskommission men just i den stundens tonläge lät som han menade att framtiden den sköts av andra. Inte politiken eller de politiska företrädare som ju har ansvar och dagligen tvingas göra framtidsavgörande val.
Det var synd. Fast ännu tråkigare blev det när han började redogöra för de "investeringar" som han menar att regeringen nu tänker göra. Efter att i fyra år investerat mångmiljardbelopp i sänkt skatt för de som har jobb och framför allt de som har högst lön så är det nu stopp. Och mannen som står bakom en rad oanade och helt nya klyftor mellan människor och regioner i Sverige deklarerar att det handlar om ansvar och sammanhållning. "Sverige måste hålla ihop och alla ska ha del av samhällets resurser och ytterst är hela budgeten en fråga om ansvar".
Ordet ansvar hinner han förresten säga så många gånger att mer än en journalist börjar räkna antalet. Under regeringsförklaringens knappa 30 min hann det visst bli 26 ansvar ...-eller var det 23. I alla fall tillräckligt många för att man skulle börja undra vem han pratade om egentligen? Nej - inte sig själv eller regeringen med allianspartierna. Kanske Socialdemokraterna? Det kan ju tyckas lägligt i ett land där Socialdemokraterna innehaft makten och varit ansvarstagande decennier i sträck under hela 1900-talet. Att socialdemokraterna idag stavas oppositionsparti har ingen betydelse i ett läge när Reinfeldt måste backa från sin egen politik. Nu är det dags att ta ansvar och hålla ihop!
Fast kanske sämst eftersmak gav Reinfeldts regeringsförklarin som handlade om investeringar. Utan att ens rodna kallade han återförandet av en liten del av vuxenutbildningens miljonförluster för "investeringar" i kunskap och människor. Inte heller verkade han skämmas det minsta när han pratade om de 5 extra miljarderna till infrastrukturen i landet. Inte alls till framtidsinriktade nyinvesteringar i t ex Norrbotnibanan eller andra nu mer än angelägna utvecklingsprojekt. Utan till "drift och underhåll" av vägar och järnvägar. Och när väl det var sagt stod det klart: efter den regeringsförklaringen är hela landet nu satt i ett tillstånd av drift och underhåll. Reinfeldt har tryckt på pausknappen - framtiden får vänta.
